Gamla och nya Möjavalsen (ur boken om Möja)
Gamla Möjavalsen
(nedtecknad efter Anders Westerberg)
En fiskarpojke så käck
kan slita dygnet i sträck
tills han fått näten och skötarna klara
och när som veckan är slut
på friarfärd drar han ut
För nu går dansen så glatt uppå Möja
och varje flicka ler emot sin danskvaljer
hon säkert drömmer om myrten och slöja
och om eget litet bo
Ibland kobbar och skär
varandra trohet man svär
och varje flick så blyg
kan växla ringar i smyg
för nu går dansen så glatt uppå Möja
i sommarnatten klar och ljuv
Min lilla mö från Möja
hos Dig vill jag förtöja
mitt hjärta, min båt och min tro
Du min kärleks A och O
Nya Möjavalsen
(av Nils-Erik Sundell)
Utöver fjärden vi ställer nu färden
den går mellan kobbar och skär
Båtarnas segel de buktar för vinden
och bogen mot vågen den skär.
Vinden den friskar och brisen den drar
runt alla vikar och kobbar den far
Refräng:
Möja, Möja, Möja
Du som är utskärgårn´s pärla.
Kring dina stränder det brusar ett hav
vindarnas gång blir hembygdens sång.
Möja, Möja, Möja
hos dig i minnet vi dröja
Du glittrande ljusgröna smycke
ditt minne det alltid blir kvar i vårt sinn.
Inne i Strömmen vi finner att drömmen
om ett paradis det finns kvar.
Stugorna röda i aftonsol glöda
som ler bakom västerfjärn´s hav
Vinden har mojnat och seglet blir slackt,
vikar och fjärdar till ro sig har lagt.
Refräng (som ovan)
