Lamm och sånt
För ett antal år sedan var jag 
själv fårägare och lamningsperioden var den absolut bästa tiden. Tröttnade aldrig på att se de små liven födas till världen, ruska av sig "geggan" och inom en kvart stå upp på sina minst sagt, vingliga ben och börja leta efter mat. Var också fascinerad av tackan som nästan alltid skötte hela jobbet själv och noga ställde sig till rätta så vägen till mjölkstationen skulle bli så lätt som möjligt för den nyfödda, allt under idogt skrockande (inte bräkande) med det speciella ljud som tackorna enbart använder när de har lamm.
Någon gång mådde ett lamm mindre bra, minns en natt vid tretiden när jag gick ner i fårhagen för att se hur det var med det pyttelilla lammet som inte riktigt kunna resa sig (men som fått råmjölk via sked tidigare på natten). Hittade honom bortknuffat i halmen, kall och nästan livlös medan hans mamma ägnade sig åt den något starkare systern. Djungelns lag! Men jag är ingen djungelmänniska, jag tog den lilla innanför tröja och bar hem honom. Han visade svaga livstecken, fick lite mer råmjölk som han knappt orkade svälja. Fick tillbringa resten av natten i en kartong bredvid sängen. Och klarade sig! Han var så pytteliten att han nån vecka senare när han skulle återbördas till hagen, kunde gå raklång under magen på andra lamm som fötts samtidigt som han själv.
Barnen gav honom namnet Räkan. Ni vet - Trygga Räkan... Han blev väl aldrig något "riktigt" får men växte i alla fall till sig och trivdes rätt bra i flocken med fyrbeningar också även om han ibland tog sig ut genom stängslet och gick hem till huset, upp för trappan där han stod och bräkte när det var matdags. Ett kul minne!
Lördagen den 13 april är det gårdsdag på Ulviks gård. Där kan du se nyfödda lamm och det kommer att finnas korv, fika, lotterier och annat roligt enligt arrangören. Se vidare i Möjakalendern.
